” Allt var packat och klart! Hon hade vinkat av sina vänner via sms eftersom det hade blivit ett himla liv när hon hade velat samla ihop alla för att ta ett par avskedsöl på en bar inne i stan. Minna stod själv bland all packning eftersom han hade stuckit ut med sina vänner för att säga hejdå med ett par öl.
Samma visa varje gång. Minna kände sig nedplattad och värdelös. Spelar ingen roll vad hon säger eller gör, en än gång satt hon ”inlåst” i den förbannade lägenheten och kunde inte ta sig någonstans eftersom han hotade med att hon skulle få problem. Hon hade i alla fall önskat sig att allt med resan skulle bli bra och att kanske finns det något slags hopp någonstans att saker och ting blir bättre.
Hennes föräldrar hade ringt ett par gånger, men hon hade inte orkat svara, hon visste innerst inne att de kände på sig att något var riktigt fel. Hur skulle hon förklara för dem när hon var så dålig på att ljuga? Hur skulle de reagera? Andnöden smög sig på och minnesbilder från den kvällen då han hade pucklat på mig henne så illa, spelades upp som på repeat, om och om igen, hon ruskade på huvudet för att försöka skaka av sig de hemska minnesbilderna som med jämna mellanrum återkom för att göra henne påmind. Varför försvinner de inte? Efter varje gång de kom tillbaka fick hon en sådan huvudvärk att hon blev tvungen att gå och lägga sig, hon sattes i ett apatiskt tillstånd med en kraftig huvudvärk som bara gick att sova bort. Det var plågsamt inombords och hon fick bara inte bort det. ”Kanske det är mitt straff för att jag inte har gjort som han sagt?”
Vid fem-tiden på morgonen stapplade han hem och luktade som ett fyllo. Hon hade legat och plågats av huvudvärken och andnöden ett bra tag, men för att slippa en konfrontation när han var påverkad så låtsades hon sova..som vanligt.”
Kommenterat på Skilda.nu