Jag tittade lite snabbt på aftonbladet.se och började läsa en artikel som fick mig att skratta! Jag skrattar varje gång jag läser om just den här biten!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17432697.ab
Arkiv för september 2013
Mysig söndag
En väldigt lugn och seg söndag idag, jag och min son gick till parken där de hade lite kaniner och en gris så att han fick leka och titta på djuren. Sen tog vi en promenad hem längs vattnet! Nu sover han som en stock och jag ska tvätta, städa och fixa inför morgondagen!
Tionde gången
”Minnas lillebror skulle fylla 20 år. En viktig födelsedag! Han bodde i en annan stad där han pluggade så resan dit behövdes planeras noga. Minna hade sett fram emot att få umgås med familjen som också skulle åka dit och tillsammans få fira en sådan viktig dag. Hon hade letat biljetter i veckor och tillslut hittat en biljett, hon skulle vara borta tre dagar. En snabbvisit men med många kära återseenden!
På kvällen satt de och tittade på tv. Hon kände den ständigt återkommande klumpen i magen igen. Varför slog det alltid till när hon skulle säga eller fråga honom om något? Hon förträngde klumpen i magen och sa till honom att hon hittat en biljett till broderns födelsedag och hon blir borta i tre dagar. Han fortsatte stirra in i tv:n utan att röra en min och sa ”Du åker ingenstans utan mig, är man ett par reser man tillsammans”. Hans svar var känslolöst men bestämt. Minna kunde inte förstå att han verkligen sa sådär. Vad menade han? Skulle hon inte få fira sin brors födelsedag?
Lillebror fyllde år och Minna var inte där. Hon skickade ett sms och gratulerade på födelsedagen.
”Grattis kära bror på din stora dag! Magsjukan ville inte ge med sig, hoppas du får en fin dag! / Kram din storasyster”
Nionde gången
”En väninna till henne frågade om de skulle gå ut tillsammans eftersom det var så länge sen de sågs sist. ”Jag kan inte” fick svaret bli ännu en gång. Hon började själv bli riktigt less på att aldrig få tacka ja till ett erbjudande om att gå ut med vännerna. Han var ju ute med sina vänner minst ett par gånger i veckan, medan hon fick lov att stanna hemma. Han hade ofta sagt till henne ”Man går ut tillsammans om man är i ett förhållande”. Varför satt hon då hemma och han var ute? Hon kände att hon var för trött och slut för att orka tjafsa om det igen. Det leder ju ingen vart ändå.
Hon tänkte att hon kanske kunde be han om lov att få träffa en tjejkompis en timme bara efter jobbet någon dag, men de fick bli när han var på bra humör.”
Eftersom jag inte tänker…
Så började jag ändå grubbla igen på allt som har hänt och händer. Jag avskyr när det kommer smygandes på mig när jag egentligen borde vara glad och har äntligen börjat komma vidare med allt. För ett par månader sedan tänkte och grubblade jag så mycket att jag började tappa allt! Jag rasade i vikt och var ständigt nervös och stressad över allt som hänt och hände så jag blev sjukskriven. Det var visserligen väldigt bra för att då fick jag lite tid för att återhämta mig, men samtidigt så fick det mig att tänka och grubbla ännu mer över att det hade gått så långt, för långt! Jag kände mig ledsen och väldigt ensam även fast jag hade folk runt omkring mig.
Jag ville heller inte att min son skulle få se hur ledsen jag var men det var nästan oundvikligt. Jag minns ett tillfälle då jag inte kunna hålla tårarna tillbaka och min son som nästan precis hade lärt sig att gå kommer framstapplandes och tittar förundrat på mig och sen tar sig fram och lägger sin lilla hand på mitt knä, då kan ju ingenting bli sämre utan bara bättre!
Kommenterat på Skilda.nu