Arkiv för september 2013

”Det var en konstig känsla hon kände när hon hade satt sig i bilen, den han beordrat henne att sätta sig i.

Minna kände att denna gång var det något som absolut inte stod rätt till och att bli arg och inspektera sådär som han gjort var ju sinnessjukt. Han försvann ju iväg när det passade honom och aldrig talade om vart han skulle eller med vilka han var med. Han kunde vara borta i över ett dygn och sen komma med någon bortförklaring om vart han varit.

Egentligen visste hon innerst inne att det var nog inte mycket sanning som kom ur honom, men ett förhållande handlar ju om tillit och hon kunde ju inte bevisa att han ljög så hon fick ju lita på det han sa.

Han körde hem henne och följde varenda steg hon tog som en fångvaktare, det var som om hon vore en som rymt från fängelset och nu skulle hon tillbaka till sin cell. Det kröp i hela kroppen på henne. Hon ville ju bara göra sig lite fin och för att han skulle överösa henne med komplimanger. Det var inget han brukade göra utan att hon bad om det, så han kanske skulle se hur fin hon var och själv påpeka det.

Han knuffade ner henne i soffan istället och skrek att hon var den mest respektlösa skiten som fanns. Hon kom snabbt upp på fötter med att stödja sig på soffbordet, hon han inte ens ställa sig upprätt och försöka ta sig därifrån innan han hade ett fast grepp om hennes armar och knuffade upprepade gånger ner henne i soffan varje gång hon försökte komma upp på fötter. Hon grät och bad han upprepade gånger att sluta, han lyssnade inte. Han var som en tjur som såg rött.

Tillslut kom hon loss och försökte hitta en utväg, någonstans att gömma sig. Han skrek efter henne att hon var den äckligaste och vidrigaste tjejen han träffat i hela sitt liv och att hon minsann inte skulle komma undan.

Hon lyckades ta sig in i badrummet och stänga dörren, men låsa gick inte för att det inte fanns något lås. Hon hoppades att han skulle inse att hon faktiskt var rädd och låta henne vara där inne. Han smällde upp dörren och tog tag i hennes armar med ett ännu fastare grepp än innan, det gjorde sjukt ont och hon visste att han är mycket starkare än henne och det finns ingen chans att hon kommer loss nu. Hon slog huvudet i kaklet efter att han knuffat ner henne i badkaret, duschdraperiet med hela stången lossnade och rasade ner i huvudet på henne. ”Nu dör jag”.”

”Minna var stamkund på en salong dit hon brukade gå för att lyxa till det ibland. Efter en liten löneförhöjning på jobbet hade hon bokat tid för lite ompyssling på sin lediga dag. Han hade jobbat sent kvällen innan och hon låg och sov när han kom hem. Det var ingen idé att väcka honom på morgonen eftersom han bara skulle bli förbannad så hon hade varit väldigt tyst på morgonen när hon gjort sig iordning för en dag på salongen.

Det var så trevligt att få snacka lite strunt med personalen som jobbade där. Alltid lika glada och alltid med något nytt skvaller.

Hon kände sig fri på något sätt, inga sura miner och hon behövde inte förklara sig inför någon där.

Efter några timmar började mobilen ringa, den där klumpen i magen etsade sig fast stenhårt och hon mådde nästan illa.

Han var fly förbannad över att hon inte väckt honom eller ens talat om vart hon tagit vägen. Vem ville vara med en sån tjej som bara sticker när det passar henne, skrek han till henne.

Hon fick inte en syl i vädret, hon fick lyssna på hans förolämpningar och hot om att det var slut mellan dem för alltid om hon inte på en gång talade om vart hon befann sig.

Han hade parkerat bilen runt hörnet vid salongen. Minna var rädd. Hon hade en magkänsla som sa att hon inte skulle sätta sig i bilen. Han klev ur bilen och spände sin svarta blick i henne. Han sa inget till henne, utan rundade hörnet för att dubbelkolla både namn och adress till salongen och med personalen om hon verkligen hade befunnit sig på just den salongen som hon sagt.”

Så har jag haft det i ett par dagar nu, ingenting blir rätt och även om jag gör rätt så blir det fel. Jag tycker inte om när det blir så, jag blir så ofokuserad. Men jag tror att det har med att göra att jag väntar på ett viktigt samtal den här veckan som kan komma precis när som helst. Jag avskyr ovissheten att inte veta och inte kunna göra någonting åt saken utan bara vänta… Jag tycker jag har väntat nog de senaste åren, känns som om jag kommer bli gråhårig av allt väntande!